Självömkan

Idag är en sån dag då mitt liv bara känns tråkigt och tomt. Inte tomt just idag, men som att det aldrig har funnits någonting i det. Jag vet innerst inne att det är skitsnack, men jag måste tänka aktivt att det inte stämmer för att känslan inte ska ta överhanden. Ni vet en sån dag då alla andras liv verkar bättre, mer spännande, händelserikt. Som att alla andra har intressanta historier att berätta, erfarenheter som fått dom att växa, och jag har bara några tragiska minnen att dela med mig av. Det känns så idag, jag vaknade med den känslan. Det händer sällan, mer sällan nu än förr, men det kan verkligen ta mig en hel dag att resa mig ur "tycka synd om Yasse träsket". Så då tänkte jag såhär, att det måste vara många andra som vaknar och känner såhär. Med denna tråkiga känsla av att inte ha presterat, kommit nånstans men fortfarande inte vet vad dom skulle kunnat gjort annorlunda. Så då delar jag med mig till er. För man lever sitt eget liv, inte andras och man ser bara alla aspekter av sitt eget liv, inte andras. Så jag tar hundarna och ger mig ut på en lång promenad. Det brukar få känslan att lätta. Sen slänger jag ut mina känslor på bloggen och hoppas att lite negativ energi rinner ur mig. För mitt liv svänger, har alltid gjort, och imorgon när jag vaknar kanske jag svävar på moln.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0