Allt Och Ingenting

Jag kom och tänka på en sak igår när jag satt på bussen. Hade vart hos S och hälsat på i Landskrona, men det har ingenting med detta att göra egentligen.
Iallafall så satt jag där på bussen från Landskrona när jag såg en liten reklamskylt på sätet framför mig. Det var någon slags radio som man kunde plugga in hörlurar i (på sätet alltså, ungefär som på flygplan). På den "radion" satt märket för tillverkarna. Då började jag fundera om bussbolaget fick betala för radion, eller om dom fick det gratis eftersom att det fungerar som reklam. Jag kom aldrig fram till någonting eftersom tankarna riktades mot det jag nu vill komma fram till. Och det är märkeskläder och märkesprodukter. Alltså det vi konsumenter gör är ju egentligen gratis reklam för märkeskläderna. Eller inte ens gratis, utan vi betalar svindyra kronor för att göra reklam för dom. Varför är det då sådan jäkla prestige att ha märkeskläder? Vad är det balla med att springa runt att göra reklam och inte få ett s k i t för det? Visst, många plagg har ju inte stora märken, men alla märkestorskar känner ju igen plaggen ändå. Jag vet inte riktigt hur jag bättre ska förklara vad jag menar, men när jag började tänka på detta kändes det ganska billigt med märkesplagg. Jag känner mig lite lurad faktiskt. Det är inget fel med att köpa märkesplagg eller saker. Ibland finns inte de modellerna till rimliga priser, men jag syftar främst på hela grejen att det köps märkeskläder för märkets skull. Och även fast folk inte vill erkänna det så är det faktiskt så. Varför skulle man annars ha en helt vanlig blus t.ex. för 1500 när det finns en nästan exakt likadan för 300?
Bara en sådant jag tänker på när jag har för mycket tid över ;)

By the way, för er som är nyfikna... Jag är numera rödbrun i skallen... No more miss blond. Tack Taw för hjälpen med färgningen :) Puss

En sak jag såg bara.. Jag tittade på Katy Perrys video och insåg att hon är sjukt lik Emily Blunt. Emily är i sin tur väldigt lik Zoey Deschanel. För övrigt är dom tre dom absolut hetaste brudarna i kändisvärlden just nu, tycker jag.
Zoey är galet söt och spelar alltid så härliga roller.. men anyways.. avgör själva, d ganska skumt faktiskt...

Emily
Katy
Zoey

Ibland så blir man påminnd om allt tragiskt i världen. Ganska ofta faktiskt. Som igår när jag tittade på sjukhuset och det var en 17-årig kille som hade cancer. Det är så himmla ofta man ser hemska saker på tv eller läser om det i tidningarna, så man har nästan slutat att ta in det. En löpsedel med ett hemsk sanning blir inte mycket mer än att man registrerar det med ögonen och så flyter det ur medvetandet igen. Men då och då, när man har garden sänkt slår sanningen igenom och det knyter sig i magen samtidigt som det svider till under ögonlocken. I samma ögonblick inser man hur bra man själv har det och hur fåniga mina egna problem är i jämförelse. Sen tycker jag visserligen inte att man ska jämföra problem, för allt är relativt. Men sanningen är den att, iallafall jag, ofta gör mina problem lite större än vad de kanske är.
Det var dessa tankar jag satt med igår efter att ha tittat klart på sjukhuset. Det fick mig att ta mig i kragen efter att ha befunnit mig i en känslomässig koma ett tag. Jag har inte tagit tag i någonting jag behöver ta tag i sen jag kom tillbaka från Stockholm. Jag har bara latat mig medan oron har växt för hur jag ska lösa allt med studier och jobb under hösten. Men nu är allt fixat och jag känner att krafterna börjar återvända. Ibland behöver man verkligen reda ut sina prioriteringar och sluta tycka synd om sig själv.

Ibland kan andras olycka inspirera än att ta tag i sitt egna, förhållandevis enkla liv, och för det är jag tacksam. För ofta är människor så mycket starkare än vad man själv tror att man skulle vara i en hemsk situation. Med det sagt önskar jag givetvis att ingen behövde lida och ha det svårt.

Nu har jag babblat på osammanhängade så det räcker, men jag hoppas jag har fått fram vad jag menar.
Och jag hoppas att jag kan ha kvar den här insikten ett tag till, för tyvärr brukar dessa snilleblixtar avta efter ett tag tills man återigen blir påminnd om hur bra man faktiskt har det.
Här kommer några exempel...

Tack Nadia för att du är världens bästa syster, tack Amir för att du är en stor och stark storebror.  Mamma du är bäst och jag är en liten mamma gris. Fia, hur hade vår familj sett ut utan dej?
Jag har världens bästa sambo, puss.
Sabina, du är mitt guldkorn, och alla andra vänner. Tur att jag har er!

Det här är nog det sentimentalaste inlägget jag skrivit, haha, men jag menar varje ord!

Puss ;)

Tack kära vänner för en jätte trevlig helg. Var ett tag sen jag hade en sån skoj helg och det behövdes verkligen. Kul att träffa alla igen som jag inte träffat på länge, och tack och lov att kära Bina är hemma igen. Eller iallafall närmre. Ganska stor skillnad på Oslo och Landskrona :P

Hoppas hösten fortsätter såhär och att jag får jobbet jag sökt, då är allt toppen!