Allt Och Ingenting

Det var lite av varje. Lite filosoferande, lite planer, drömmar, besvikelser, släppa taget och pepp Mia Törnblom styjlee =) (Listor typ).

You and me <3

Öland 2009

Kärlek vid stranden

Mammas hjärta!

Denna vecka jobbar jag helg så denna lediga dag måste tas tillvara på. På lördag ska jag även börja första dagen på mitt xtra jobb. Det ska bli kul, men jag är faktiskt ganska nervös. Jag jobbar ju med hemtjänst nu och det är motsatsen till det jag ska göra nu. Jag ska nämligen jobba med en pojke på 11 år, som avlösare. Det innebär att jag ska umgås med denna kille några dagar i månaden. Hitta på aktiviteter, spela spel och bara umgås. Jag har ju inga barn eller någon egentlig kontakt med barn i den åldern, men det kommer säkert att gå bra. Han verkade väldigt gullig och hans mamma också så jag ser fram emot det. Känns riktigt bra att detta jobb skiljer sig från mitt andra så att man får lite ombyte i miljön. Jag tycker väldigt mycket om mitt andra jobb med, det är inte det, men omväxling förnöjer ju som man säger. Nä det ska bli sjukt kul.

Sen är jag kontakt person till en vuxen kille också, en vän till mig. Vi har inte träffats än men jag hoppas det drar igång det med snart. Känns som att detta år kommer leda till en del nya insikter och självutveckling och det känns otroligt skönt. Jag vill inte fastna, jag vill bli bättre, utvecklas och uppleva nya saker hela tiden. Jag är en sån människa som lätt blir rastlös och uttråkad så därför behöver jag nya utmaningar.

Nu ska jag ut i snöstormen med Kingston lille. Han kommer ha kul, jag kommer blåsa bort ;P

Kärlek till alla mina vänner och min fina familj, I löv you!

Vi två

Lördagen var trevlig. Jag och Daniel var på middags fest hos Emma. Fina Fanny var också med och några av Emmas kompisar. Somnade där på soffan, sen gick jag och Fanny på stan dagen efter. Kingston var också med och gjorde succé som vanligt =D

På onsdag ska jag hämta hem min lilla tjej från syster min. Lämnade henne där innan jul för vi skulle till Helsingborg. Trodde hon skulle börja löpa också så det är därför hon har vart kvar, men det har inte hänt nått så hon får komma hem så länge. Saknar mitt lilla yr väder.

Nä nu ska jag dricka upp mitt kaffe och byta om till jobbet. Make money money!

Så tills grabbarna vaknar så tänker jag sitta och samla på drömmar. Jag ska göra upp en bra plan för hur jag ska lyckas förverkliga några av dessa drömmar oxå tänkte jag.

Jag måste först och främst spara pengar, men det har jag blivit en hejare på på sista tiden eftersom det knappt funnits några :P Men nu när jag fått ett till jobb så måste det börja ljusna :) Med dom pengarna ska jag resa. Tänkte börja i närheten, weekends och så. Delmål ett är London i Mars/April iallafall.

Nä nu ska jag kolla på tjocktjyven och börja peppa inför middag-fest hos min fina Emma ikväll!

Vad kan man hitta på mitt i natten när man inte kan sova? Jag sov ett tag på dagen så nu är jag inte alls trött. Kommer i princip bara skit på teven just nu och jag orkar inte hitta nått på nätet. Känns som jag sett alla filmer jag vill se =/ Kommer ju Simpsons på teve men har sett typ alla dom avsnitten med. Detta verkar vara ett gammalt avsnitt med, suck. Jag har inte riktigt fattad vad alla data beroende människor gör på datorn. Jag tröttnar efter tio minuter. Kollar mejlen, facebook, kanske skriver nått här, sen finns det inget mer å göra. Hur spenderar man timmar framför datorn? Just nu önskar jag att jag tyckte det fetaste i världen var att spela dataspel. Då hade mina problem för kvällen varit lösta.

Imorrn ska jag iallafall iväg. Ska bli kul att hitta på nått efter att ha suttit i lägenheten nästan en vecka.

Nä nu kommer jag inte på nått mer att skriva. Bye bye

Idag börjar jag äntligen att må bättre. Hoppas det håller hela vägen då. Börjar känna mig smått galen faktiskt av att bara sitta inlåst i lägenheten och ruttna. Ensamhet är aldrig roligt!

Idag kommer iallafall Emma förbi. Vi ska laga middag och snacka skit. Blir dock en tidig kväll för imorrn så ska jag opereras kl 07.20. Börjar bli lite nervös men det ska väll gå bra. Önskar jag hade en massa fina bilder och klipp att lägga upp för att göra inläggen lite roligare, men jag har fan inga. Och jag är kassast i världen på att ta kort på mig själv, sen ser jag inte riktigt vittsen med att lägga upp en massa bilder på mig själv, känns lite självgott faktiskt. Annars är det väll som vanligt. Vandrar på i samma gamla raksträcka, varken bu eller bä.

Nått måste hända nu känner jag.. BOOM!

Hejdå!

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga egentligen. Jag brukar skriva nyårsbrev och sammanfatta de gångna året för att läsa om det vid nästa nyår. Nu var det dock några år sen jag gjorde det. Tror fasen jag ska göra det idag bara för att. Några dagar försent men fan bättre sent än aldrig. Kul läsning på nyåret =)

Jag hoppas iallafall att 2011 blir bättre än 2010 och 2009 för den delen, för det har vart några tuffa år nu och jag känner mig totalt dränerad på kraft, kärlek, allt! Jag får väll ta i med hårdhandskarna och se till att det händer, man är ju sin egen lyckas smed, lämna aldrig nått i någon annans händer!

Nu ska jag ta ut mitt lilla hundmonster. Dolce är hos min syster och har det bra så just nu har vi bara Kingston hemma. Ganska skönt med tanke på att jag är sjuk också. Hej hej!

Kan man hitta tillbaka till den riktiga kärleken när man börjar se varandra som nått annat? Kan ett hjärta läka när man blivit totalt dränerad på kraft, tålamod, ork? Kan man bli synlig för någon igen när man börjat bli osynlig? Kan man bli synlig för sig själv? Hitta sitt eget värde när man fått sån låg värdering ur dennes ögon man speglat sig i? Jag vet inte..

Men även med en positiv inställning och kämpa glöd så blir jag jäkligt trött ibland. Just nu är ett sånt tillfälle. Fan vad trött jag är. Sjukt trött på att hela tiden kämpa, för det gör jag, men ensam. Jag behöver någonting tillbaka. Visserligen har universum/gud/ödet gett mig vissa breaks som jag är väldigt tacksam över, men jag önskar att jag fick tillbaka någonting för allt jag försöker ge. Det är svårt att förklara utan att bli för personlig eller att hänga ut folk, men dom som känner mig vet vad jag snackar om. Känts på sista tiden som att jag inte vart mig själv. Jag har i större delen av mitt liv varit en rätt glad och positiv person. Jag låter människor vara precis som dom är. Har aldrig försökt styra eller förändra människor i min närhet. Jag accepterar folks olikheter och inser att alla har mer eller mindre bra sidor. Jag tar oftast det dåliga med det bra. Jag ställer gärna upp för folk så mycket jag kan utan att kräva någonting tillbaka eller dra upp det vid senare tillfällen för att få nått tacksamhets tal. Jag gillar att göra det jag kan för dom jag älskar. Nu känns det dock som att jag har blivit en jäkla kärring som bara gnäller, bråkar och är trist. Ställer krav och trycker ner. Är lättretlig, ledsen och missnöjd. Jag vill inte vara sån. Jag är inte sådan egentligen. Men det har blivit svårare att skaka av sig saker och gå vidare. Min fina syster sa häromkvällen att en av mina bra egenskaper är att jag har lätt för att släppa saker och gå vidare. Den egenskapen vet jag inte om jag har kvar. En annan sak hon sagt är att jag är väldigt kärleksfull och att jag älskar väldigt intensivt (både vänner, familj och partner) och att jag är varm. Känner mig inte varm, känner mig faktiskt iskall och jag orkar inte ge någon kärlek för jag har ingen kärlek alls i reserv. Jag vill inte vara den här personen som jag blivit. Det är ingen jag tycker om.

Jag ångrar ibland att jag hoppade av skolan, andra dagar kan jag tycka att det var det bästa jag gjort. Jag kan känna att det är för sent att bli nått för att i andra stunden tycka att jag har hela världen framför mina fötter. Det är sjukt jobbigt. Vad ska man göra då? Ska jag vänta tills jag kommer på vad jag vill göra eller ska jag aktivt försöka komma underfund med det? Jag vet ingenting. Det enda jag vet är att jag visste så mycket förr. Mitt första minne av karriärs prat var med pappa. Han frågade vad jag skulle bli och jag svarade "pilot". Då gick han tillbaka till sin vän som var och hälsade på och sa att hans dotter skulle bli pilot. Han var fullt allvarlig. Han undrade bara vad jag ville, aldrig om jag kunde. Jag har aldrig fått höra "oj, det är svårt", eller "ja då får du kämpa på". Mina föräldrar har alltid trott att jag och mina syskon kan göra precis vad vi ville. Men samtidigt har det aldrig spelat någon roll. Min pappa hade varit lika stolt över mig nu när jag är USK som om jag faktiskt hade blivit pilot. Han var stolt över dom vi var/är inte vad vi skulle jobba med. Det bästa tipset jag fått är "var bara Yasmine", som att det skulle vara nog. Han tyckte det!

Efter att jag glömt mina pilot drömmar ville jag bli gymnastik proffs. Tränade gymnastik när jag var yngre. Då brukade pappa titta på gymnastik tävlingar på teve och ropa på mig för att vi skulle titta tillsammans. Han sa då till sina vänner istället att jag skulle bli den nya Nadja (en gymnastik stjärna på 80talet). Klart att jag trodde det med.

Min sista tävling jag gjorde så fick min trupp silver. Jag blev så förbannad att jag kastade medaljen i soporna och slutade träna..

Efter det ville jag bli rock journalist. Det visste aldrig pappa. Jag slutade prata med honom om mina drömmar, jag vet inte varför. Han fortsatte fråga. Han tipsade om att jag skulle läsa Tyska för det var bra, men förhörde mig sen på min spanska som jag valde istället. Han fortsatte att förklara att jag bara behövde vara Yasmine, att han var stolt över mig och att jag kunde bli precis vad jag ville, men att jag redan var allt man kan önska. Han sa att han älskade oss mer än sitt eget liv.

Rock drömmarna lade jag på hyllan...

Mina drömmar har väll blivit lite mer åtkomliga på sista tiden, men jag tror inte lika mycket på mig själv mer. Att bli sjuksköterska känns svårare nu än gymnastik proffs. Jag ändrar mig hela tiden och det känns inte som att nått är möjligt ibland. Jag önskar att jag kunde sitta med pappa och berätta om mina drömmar nu. Jag kan lova att han hade blåst upp min självkänsla till den grad att jag sprang rakt in på Karolinska och skrek att jag skulle bli läkare, eller så hade jag tyckt att det var helt ok att vara den jag är idag. Yasmine helt enkelt! Jag saknar dej pappa, jag ska försöka ha din röst i mitt huvud nästa gång jag går på jakt efter mina drömmar! Tills vi ses igen <3

Så känner jag efter min hemresa till Hbg förra helgen! Jag hade det jätte trevligt! Åh vad jag insåg att den staden är underbar, återigen! Jag hade nästan glömt vad Helsingborg har att erbjuda en stackars utsliten Sthlm:are. Jag var där sist för sex månader sen (sen jag flytta hem) och tyckte det var dags att återse sitt gamla hem och mina gamla vänner.. för faaan vad gamla vi blitt =) Hahaha!!

Jag flög ner på fredagen och på kvällen gick jag och kära Tove ut och festa. Tove jobbar på The Tivoli så det var VIP behandling de luxe haha. Nä men det var skoj förutom för alla 18åringar som lekte "Kungarna av Tylösand" (för övrigt jobbar ju en "Tylösandare" på the tivoli). Pallrade hem våra trötta rövar vid två. Somna i soffan hos Toves föräldrar som små grisar.

På lördagen jobbade Snove så jag fick följa med henne på jobb på Tivoli. Käka middag och satt å barhängde. Träffade as-najs folk =) Blev en riktigt fin kväll! Hem å däcka hos Toves föräldrar. Denna gång hittade jag sängen, Tove tog soffan.

Söndag: Middag med Toves föräldrar, Sin nombre, chips och läsk =)

Måndag: Drog till Malmö och kollade in Toves nya lägenhet. Drack öl på Sapla och sen film.

Hon och Johan har nämligen flyttat ihop =) <3

Tisdag: Shoppa i Malmö. Slösa FÖR mycket pengar. Tillbaka till Hbg. Vi bestämde oss för en sista öl-kväll. Blev en riktigt riktigt najs kväll trotts att det bara var tisdag!

Jag kom hem rätt trött i Onsdags men jag var kry på jobb dagen efter. Huvudsaken!

Igår och i måndags var skumma dagar asså. Kände mig irriterad då med, rastlös, nästan lite ångestfylld.. Jobbiga känslor. Försökte komma underfund med varför men insåg snabbt att det bara gjorde saken värre så jag kollade på film och drack typ tusen koppar kaffe (kan vara en orsak till <3 klappningen iaf).

Alltså ingenting är egentligen nytt med mej men jag tror att eftersom jag bestämt mig för att umgås med mig själv, koppla av och så vidare, så reagerar jag på det här viset. Snart ska jag iallafall jobba, det känns bra. Få utlopp för lite energi och inte bara sitta och försöka koppla av.

Föressten så såg jag "get him to the greek" tror det var i måndags, den var bra! Absolut se värd fast liiiite för mycket sentimentala inslag. Annars en rolig komedi med grymma skådespelare..

Nu kom cigg.. Ciao!! ;)

En annan anledning till pausen från denna enormt populära sida är att jag vill ta en paus från stressen, festen, människor, hetsen, ett tag. Hur ska jag förklara detta bättre.. hmm...?

Ja alltså jag tänkte ta ett steg tillbaka, försöka hitta lite andra lyckobringare i livet än helg och allt vad det innebär. Tänkte försöka följa med min kompis och klättra nån dag, kanske börja kolla upp utbildningar till nästa termin osv..

Jag börjar bli less på att vara ute jämt. Jag älskar att vara ute annars, träffa folk, skratta, dansa, dricka. Men inte när det blir för mycket. Inte när jag inte har några andra intressen. Så kul är det inte att jag jobbar fem dagar för att festa två and that´s it. Nä verkligen inte. På det sättet blir man tom för det betyder ingenting. Du utvecklas inte i baren.

Vad har detta att göra med Facebook nu undrar ni.. JO för jag är en väldigt svävande, obeslutsam person som ibland vänder kappan efter vinden (trist att erkänna men det är sanningen) och bryter väldigt ofta mot mina egna regler. Om någon då skickar ett evenemang på face om värsta festen, eller skriver på sin status, skriver till mej eller lägger upp bilder, då är det nog lätt att jag tappar fokus. För nu när jag säger att jag ska ta det lugnt så menar inte jag att jag ska följa med utan att dricka, eller kanske bara lite eller sådär. Nä jag ska ägna tid på mig själv, Daniel (älsklingen), mina nära vänner och familjen. Inge meningslöst snack med ytligt bekanta, spring fram och tillbaka m.m.

Tills jag känner mig som mig själv igen, och sprider glädje runt mig istället för gnäll, så är det me time!

För mig, inte för alla, så blir Facebook lite som en parallell värld. Måste ha koll på vad som händer, vilka som gör vad, vilka är tillsammans, vilka har gjort slut? Folk jag inte egentligen bryr mig om vet jag allt om och tycker typ att det är viktigt. Jag kan inte bättre förklara än att jag vill leva i den verkliga världen. Varken i dimman av alkohol eller sittandes vid en dator och fylla min hjärna med fakta om andra människor..

Fast jag ska absolut aktivera min sida sen igen, bara när det inte känns så viktigt längre =)

Så Kram på er alla! Jag återkommer med mina framsteg ;)

Jag har jobbat helg, så imorrn är jag ledig. Det innebär VALVAKAAAAAA hela natten (om jag orkar vara vaken) ! Men det ska bli spännande. Jag tror att antalet röster denna gång kommer vara fler än förra valomgången. För fyra år sen kändes det som att folk var mindre engagerade, fast det kanske beror på att jag då bodde i Helsingborg vilket är den minst engagerade staden ever! Alla är så jäkla nöjda där borta och vill varken rösta eller demonstrera. Ett litet sidospår där...

I vilket fall som.. förra valet röstade jag inte för min familj var tvungen att åka till Tunisien akut och missade valet, men detta år hade inget kunna stoppa mig. Som sagt tror jag att människor tagit tag i att rösta nu efter allt som hänt i Sverige. Landet blir råare, fler och fler hemska, grova brott, misshandel, mord m.m. Människor är desperata, samhället fungerar inte. Bostadslösheten, arbetslösheten, det delade Sverige med rasse jävlar på väg in i riksdagen! Och NEJ, alla har inte rätt till sin åsikt, NEJ jag skulle aldrig kunna acceptera en person som röstar på SD så NEEEJ ta inte ens diskussionen med mig för jag flippar!

Pga av allt detta borde vi rösta. Inte för att de Rödgröna kommer kunna få allt att fungera igen, men om rött vinner så tror jag att vi kommer komma närmre varandra igen. Ett socialistiskt parti kanske får de utstötta att åtminstone känna att vi jobbar för allas lika värde och att vi inte struntar i att dom sover på gatan medan vi gottar oss åt några hundra mer i skatt. Sen tycker jag inte att folk ska glida runt och softa med bidrag och gnälla för det är sjukt tröttsamt. Men dom som faktiskt gör sitt bästa och behöver stöd ska banne mig få det. De allra flesta har nån gång i livet arbetat och fyllt på våran pengakassa så det är väll klart att man ska få tillbaka om man behöver. Nä det kommer snackas politik ikväll/natt tills munnen blir torr, så jag slutar skriva om det här.

Jag hoppas verkligen att vi tar vårat ansvar idag! Få ihop Sverige igen, alla ska ses som Svenskar och vi bör ta hand om varandra. Patriotism är INTE Sverige demokraterna. Patriotism är att värna om sitt land och varandra!

Puss på er!

Nu är det söndag. Söndagar brukar i vanliga fall kännas ganska tradiga eftersom man ska upp och jobba dagen efter och en hel vecka kvar till helg. Den här söndagen känns inte alls så. Jag har haft en så grymt trevlig helg så jag längtar inte ens efter nästa. Sjukt nöjd. Fredagen bjöd på 30 års fest hos bästa Ana i kransen. Vi trängdes väll 25 pers på 29kvm men det spelade ingen roll alls. Vi fick t.o.m. plats att dansa. Jätte trevlig stämning och folk, bra musik och ingen hetts på att man ska ut som det annars lätt kan bli på hemmafester. Det var mycket lyckat, bra jobbat Ana!

Kärlek till min kära familj (fina mamma bjöd på lunch idag) och alla mina fantastiska vänner!