Orkar inte vara i mitt eget skinn just nu!
"Orka må annat än bra lixom" är bland det skönaste jag hört. Hörde det av en positiv person för ett tag sen. Skönt att höra att några fortfarande försöker att styra in sina tankar på positiva spår och försöker att inte göra en stor grej av små saker. Vet ju inte om personen i fråga verkligen känner som denne uttrycker, men jag har iallafall försökt att tänka likadant. Försökt att tackla de problem som kommer på bästa sätt. Inse att det är jäkligt risigt med pengar och att jag måste beta av allt innan jag kan fundera på att köpa saker t.ex. Det har fungerat ganska bra. Jag har gjort det jag kunnat, mer kan jag inte göra. Situationen är väll sådär. Bor i andra hand och har inte jätte lång tid kvar på kontraktet. Blir svårt att hitta nytt med två hundar. Men jag tänker att jag iallafall bor någonstans nu och det är jäkligt najs. Bara ställa sig i bostadskö och kämpa med att få nytt. Bostadssituationen ser ut som den gör i Sthlm och det är bara att inse att om jag hade ställt mig i kö tidigare och haft lite framförhållning hade jag haft en lya nu. Vem ska jag skylla på lixom, det är bara att lösa skiten. Jag har långt till jobbet men jag har ju ett jobb, många har inte ens det. Det kunde fan vart värre. Jag orkar faktiskt inte må annat än bra.
Men även med en positiv inställning och kämpa glöd så blir jag jäkligt trött ibland. Just nu är ett sånt tillfälle. Fan vad trött jag är. Sjukt trött på att hela tiden kämpa, för det gör jag, men ensam. Jag behöver någonting tillbaka. Visserligen har universum/gud/ödet gett mig vissa breaks som jag är väldigt tacksam över, men jag önskar att jag fick tillbaka någonting för allt jag försöker ge. Det är svårt att förklara utan att bli för personlig eller att hänga ut folk, men dom som känner mig vet vad jag snackar om. Känts på sista tiden som att jag inte vart mig själv. Jag har i större delen av mitt liv varit en rätt glad och positiv person. Jag låter människor vara precis som dom är. Har aldrig försökt styra eller förändra människor i min närhet. Jag accepterar folks olikheter och inser att alla har mer eller mindre bra sidor. Jag tar oftast det dåliga med det bra. Jag ställer gärna upp för folk så mycket jag kan utan att kräva någonting tillbaka eller dra upp det vid senare tillfällen för att få nått tacksamhets tal. Jag gillar att göra det jag kan för dom jag älskar. Nu känns det dock som att jag har blivit en jäkla kärring som bara gnäller, bråkar och är trist. Ställer krav och trycker ner. Är lättretlig, ledsen och missnöjd. Jag vill inte vara sån. Jag är inte sådan egentligen. Men det har blivit svårare att skaka av sig saker och gå vidare. Min fina syster sa häromkvällen att en av mina bra egenskaper är att jag har lätt för att släppa saker och gå vidare. Den egenskapen vet jag inte om jag har kvar. En annan sak hon sagt är att jag är väldigt kärleksfull och att jag älskar väldigt intensivt (både vänner, familj och partner) och att jag är varm. Känner mig inte varm, känner mig faktiskt iskall och jag orkar inte ge någon kärlek för jag har ingen kärlek alls i reserv. Jag vill inte vara den här personen som jag blivit. Det är ingen jag tycker om.
Kommentarer
Postat av: T
Jag tycker om dig vilken person du än e :)
Trackback
