Skitsnack
Jag måste verkligen sluta att snacka bredvid mun. Det straffar sig alltid. Speciellt då man har folk omkring sig som man tror man kan sänka garden framför, men så visar det sig att det är raka motsattsen. Jag kan inte vara arg på någon eller skylla ifrån mig. Jag kan bara vara arg på min själv för att jag inte tänker efter innan jag snackar.
Å andra sidan, och kalla mig naiv, så hoppas man ju att man ibland kan komma undan med nån liten kommentar eller uttalande som man kanske ångrar att man sa.
Ibland hoppar en groda ur munnen, och i samma sekund ångrar jag vad jag har sagt, Och som sagt, då hoppas jag att jag har folk omkring mig som kanske också inser att det inte var menat för hela världen...
Det är ofta jag hör folk säga saker som jag inser att de kanske inte menar till hundra procent, eller som var i stundens hetta.. och det har jag överseende med. Har jag det INTE så säger jag det till personen. Då säger jag att jag tycker att personen gått för långt och att jag inte vill höra mer. Inte f-n sitter jag och gör mentala anteckningar och ler, för att sedan snacka vidare om det. Det enda jag begär är att folk säger vad de tycker på en gång!
Sen måste jag be om ursäkt till en kompis. Borde inte ha uttalat mig om någonting jag inte har med att göra. Förmodligen kommer hon inte läsa detta, men om du gör.. så förlåt!
mm, tänker att det finns något som heter att man "säger något i förtroende" till någon och ibland känns det överflödigt att behöva påpeka det för personen man pratar med. men det är ju då man hoppas på att personen har någon som helst feeling för det. det handlar inte om skitsnack för det kan man vara utan, men vissa saker är som de är och sägs just i förtroende.
i like it - känns som om du skriver ärligt o från hjärtat.
Alla har vi suttit i den sitsen, trist bara med folk som nickar o ler men kräker ur sig till andra sen om dt.
