Allt Och Ingenting

Så då var det fredag kväll. Brukar vara en skön känsla, men inte denna fredag eftersom jag är sjuk. Jag brukar inte vara sjuk, jag hatar att vara sjuk. Och som inte det var nog, så ska jag spendera min fredags kväll själv! Min kära N ska iväg med sin familj och se Johan Glans (tror han hette det), och skratta sig hesa på skåne humor. Detta har varit bestämmt hur länge som helst, men eftersom lilla jag är sjuk, så kan jag inte hitta på nått med nån annan heller. Jaja.. stackars mig.

På natten brukar jag ligga och tänka på alla möjliga konstiga saker så att jag inte kan sova. Denna natt låg jag och irreterade mig på LA Ink. Kat Von D,s svar på Miami Ink. Jag har följt Miami Ink som en besatt innan LA tog över. Jag äääälskar tatueringar. Sen var dom ett skönt gäng och fick en massa skumma kunder. En fråga! Är det bara jag, eller reagerar fler på att typ alla gör "memorial tattoos"? Och om dom inte gör det, så måste dom ha värsta historian bakom tatueringen. Typ ingen som bara glider in och säger "jag tycker detta motivet rock ass, och jag vill ha en cool tatuering".  Jag kan absolut förstå att man vill hedra minnet av någon man förlorat, men att skriva "Big daddys girl" och ett par vingar, känns bara lite, förlåt för ordvalet, men efterblivet. Och så är det galet många som sätter minnes tatueringar (nästan alltid för papporna) låååångt ned i ljumsken. Min pappa hade verkligen föredragit att få sitta på armen eller nått och inte inanför trosan. Och hur känner man som kille/tjej när man ska ha mysigt och hittar ett "pappa" innanför brallan? Ne jag tycker det är skumt.

Iallafall.. för att återgå till LA ink som jag stör mig på....
Jag älskar Kat´s tatueringar, hon är grym och smooking hot! Men shit vilken störig personlighet hon har. Hon är värsta mesen ju. För det första höll jag på att sätta min söndagspizza i halsen när jag såg hennes nya look. Om det var en tjej jag trodde skulle stå emot size zero trenden så hade det vart Kat, men nej. Från att ha varit en helt normal tjej, som verkade trivas, har hon gått till en Kat minus halva. Good for U absolut, men hon verkade verkligen trivas i hennes dåvarande storlek, tog t.o.m lättklädda bilder. Känns lite skumt att hon gick ner så pass lagom i tid till sin show. Sen tycker jag hon gnäller något så fruktansvärt. Det är nästan olidligt att se. Hon började redan med det på Miami Ink. Och hennes jäkla Pixie. Vad gör hon för nytta på La ink? Ingen!
Så det är därför jag stör mej på LA ink, men jag kan inte sluta titta, för då och då kommer någon in och vill ha en gryyyym tatuering, och då fixar dom det. Så jäkla häftigt. Jag hoppas jag kan ta Kat för den hon är och inte sitta och störa mig. För som sagt, hon är grym!

Mitt tatueringsmotto: Stora ytor, stora tatueringar. Små ytor, små.. nä föressten, jag föredrar stora tatueringar punkt. (På mej då.. har sett en del fina små på kompisar) Och kör bara, man behöver inte ha världens bästa förklaring till sin tatuering. Det behöver inte vara mer än bara en tatuering!

Ciao!!