Första tiden med Kingston
I fredags hämtade vi den lilla valpen. Han är världens sötaste. Det är dock inte den lättaste utmaningen att ta hand om en valp. Speciellt inte när man redan har en hund som är väldigt livlig. Dollan är ju en pinscher och dom har starka personligheter och är väldigt envisa, så bara hon är en hand full. Men det är endå mysigt. Just nu brottas dom små liven. Kingston har inte en chans mot Dolce. Hon är grymt snabb och smidig och han snubblar bara han vänder sig om :) Så klumpig och söt.
I natt var jag uppe i princip hela natten. Kingston gnällde och Dolce gick runt oroligt i rummet pga förändringarna. Kingston måste ju ut en gång i timmen ca, när han är vaken, vilket innebär en del nattliga promenader.
Han vill inte gå i koppel heller så han lägger sig ner på gräset när han tröttnat. Man ska ju absolut inte dra i kopplet så man måste stå och locka på honom och truga var och vartannat steg.
Men han blir duktigare och duktigare för varje dag! Nä nu ska jag återgå till att vakta bebisarna, dom börjar bli lite för busiga nu, vill gärna ha kvar möblerna :P
Hett tips!
Vill tipsa om en bra blogg! Den är väldigt provokativ, så ni som inte kan ta det, strunt i det. Men den är kul, sarkastisk och många gånger har den väldigt tänkvärda topics.
Den heter teleterror.blogspot.se
Check it out om ni vill läsa om annat än mode och skit (som inte är era vänners fina bloggar såklart)
Puss och trevlig helg!
Antihjältar..
.. ett uttryck jag faktiskt hörde för första gången på P3 för ett tag sen. Innebär att man ser någon/några som hjältar fast dom egentligen inte borde ses som det. Skurkar som är så balla att man inte kan undgå att beundra dom på något vis. Så uppfattade jag det iallafall..
Anyways, många har nog funnit vår tids antihjältar denna vecka. Jag talat givetvis om det stora rånet i Stockholm.
Snacket har gått non-stop om det sedan det skedde i tisdags (var det va?)! Många tycker att det är det coolaste på länge.. Jag kan ju inte heller sticka under stol med att det var jäkligt snyggt gjort. Så proffsigt. Men faktum kvarstår ju att det var ett stort rån där en stor summa pengar försvann. Hur detta kommer påverka ekonomin återstår att se.
Hade det var simpla rånare som kanske t.o.m hade skjutit ihjäl någon stackare och försvunnit med nån mille hade ingen av oss brytt oss, eller bara tyckt att dom var "common skurkar".
Det här med antihjältar är ett spännande fenomen. Det är som att så länge någon gör någonting "oacceptabelt" men på ett imponerande sätt så är det ok. Är det kanske så att vi alla hade velat utföra det mest spektakulära brottet eller vara den värsta skurken? Jag har iallafall alltid varit mer imponerad av skurkarna i filmer än the good guys. Ofta tycker jag the good guys är suckers.. Kämpar på i det tysta för otacksamma massor. Missuppfattade, missanpassade och utan egen vinning. Nästan lite dumma. Fattiga, men lyckliga.
Skurkarna är obarmhärtiga, ofta jäkligt smarta, coola vapen, snygga och helt enkelt skuraktiga, fria...
Det enda problemet är ju att dom i filmens värld ofta stupar, ensamma och hatade. Och så vill man ju inte ha det. Så vi vanliga människor kämpar vidare med våra drömmar, de flesta av oss kröker rygg, men är förhoppningsvis ganska lyckliga.
Undrar om våra antihjältar blir besegrade av våra "riktiga hjältar" polisen, eller om dom lyckas med detta häpnadsväckande rån. Spännande.. Vem hejar ni på?
Min klagosång
Jag håller på att bli galen.. Jag försöker hålla humöret uppe och kämpa på, men jag är så trött.. Jag är trött rent fysiskt för jag sover illa i sängen och är orolig för en massa, jag är trött psykiskt för jag vet inte hur ekonomin ska gå ihop. Jag får en helt hyffsad inkomst denna månad, men utgifterna jag har är inte att leka med. Av ca 15500 kommer jag ha kvar 4000 ca. Och då ska jag köpa möbler med. Hur ska detta gå ihop. Sen är jag så jäkla trött på att vara trött för jag har verkligen ingen tid att spilla när det gäller skolan heller. Jag vill bara få allt på plats nu så jag kan sova lugnt och ha ork att plugga järnet! Det som håller mig uppe just nu (förutom klyschan "det finns folk som har det värre") är att valpen, som sagt, kommer på fredag! Jippie!
Nä nu ska jag duscha, laga mat och förhoppningsvis bli på bättre humör av att höja blodsockret. Sen blir det plugg fram tills idol ikväll! Hoppas jag inte drog ner mina kära läsare i depp träsket nu :P
Puss och kram!
Buddha
Häääärligt! På fredag så ska Daniel hämta sin söta lilla valp i Götet :) Ska bli supernajs. Dolce behöver en lekkamrat och just nu har jag inte råd med en till hund. Så det är ju perfekt att han skaffar en liten valp som hon kan leka med. Så på fredag blir det en liten roadtripp efter sårvård i skolan. Och utfallet blir en liten valp :)
Så nu blir det full rulle igen.. myyyys :)
Tror han ska heta Buddha. Det tycker Daniel iallafall, men jag tycker Gizmo passar bättre. Men det är ju hans hund så det är bara att bita ihop hahah..
Här kommer en bild på sötisen iallafall. Han är en amstaff/boxer.
Vill haaa!!
Så grymt sugen på en till vovve. En kompis till min Dolce. Har länge vart inne på en Weimaraner. Hade jag bara lite mer pengar hade jag lätt slagit till. Underbara hundar verkligen. Se själv :)
Sent snack och babbel
Nu sitter jag här i min alldelles egna lägenhet och myser med min alldelles underbara rumskamrat Dolce. Dolce är min vovvis om någon missat det :)
Känns mäkta skönt att ha en fristad äntligen, men samtidigt ruskigt tomt. Jag är ju en person med ett otroligt behov av sällskap. Vet lixom inte riktigt vad jag ska göra när jag är ensam. Jag måste lära mig att umgås med mig själv. Som tur är har jag massa vänner som tolererar att jag skaver sönder deras fragila trumhinnor med en massa snack.. Natt som dag. Tack kära vänner, en speciell blinkning till dej Bina ;)
Eftersom det är fredag och klockan bara är runt tio så tänker jag fylla ett glas till med vitt vin, sen kryper nog jag och min tös mer innanför täcket. Jag bara älskar min vovve! Alla borde skaffa en, men absolut förstå allt man måste investera.. jaja nu ska jag inte snöa in på det. Hoppas alla sover gott denna härliga underbara kväll! Vi måste uppskatta livet.. för tro mig, det kan ALLTID bli värre! Aint life grand?
Mamma! Jag älskar dej!
Inge roligt :(
Jag är mycket medveten om att olyckor sker lätt, men man tror ju aldrig att det ska drabba en själv. Ok det har ju inte direkt drabbat mig, men min lilla vovve klämde sin svans idag i porten. Stackars liten. Hon är en energisk liten rackare som flänger kring benen på en, så visst det är ju lätt hänt, men nu när olyckan var framme så känns det bara hemskt. Stackars liten. Ok det är ingen katastrof, men hon har ju en lite svullen svans nu med ett rätt stort sår på. Jag tror hon överlever :P
Det som stör mig mest är att det inte verkar gå att få vård om man inte har pengar i massor...
Jag gick givetvis till djursjukhuset med Dolce för att undersöka hennes svans och kanske få något läkemedel mot smärtan. Men efter vår 30 minuters promenad dit så fick vi inte mycket mer än att pusta ut i entrén medan vi tog emot beskedet att det i princip bara var att vända i dörrn igen.
Eftersom jag studerar och nyligen har flyttat till en ny lägenhet, så har jag ingen buffert att tala om. Det går lixom mer minus än plus på en månad. Men om ca två veckor får jag ju både lön och CSN vilket betyder att jag hade kunnat betala hennes kostnader då. Jag har även försäkring så det hade inte varit några större problem.
Men nu var det så att det inte gick att få en faktura, utan jag måste kunna betala kontant eller med VISA på plats, för att ens få henne undersökt. Jag frågade vad denna undersökning skulle gå på och det skulle då vara mellan 800-1000kr och då utan att dom åtgärdar någoting alls. Så det fanns ju inget annat att göra än att gå hem igen.
Vet.sköterskan var faktiskt väldigt rar. Hon försökte hjälpa oss men det fanns ju inget hon kunde göra. Hon bad om ursäkt och frågade om jag inte hade föräldrar som kunde hjälpa till (en fråga som alla vuxna verkar ha snöat in på, är jag inte vuxen vid 23års ålder?).
Svaret är nej, det har jag inte. Och hur länge ska man be föräldrarna om hjälp egentligen? Säkert bara för att alla ser studenter som Oansvariga ungdomar. Jag är trotts allt 23. Hade jag gått med en barnvagn och make så hade folk nog inte tipsat om att ringa mamma vid minsta problem... Oj nu snöade jag in på det. Egentligen ett helt annat ämne.
Iallafall, det jag sakta men säkert försöker komma fram till är: Vart finns djurens säkerhet? I alla agriareklamer lovar man säkerhet för dina husdjur, men har du inte till självrisken, vad händer då? Om Dolce blitt överkörd och hade inre blödningar, hade hon fått blöda ihjäl då? Ja, antagligen. Tycker det känns riktigt obehagligt! Det är inte de små summorna vi talar om när det gäller djur heller. Men som jag och Daniel pratade om på vägen hem.. det kunde vart värre, vi kunde bott i USA där människorna har lika ruttna villkor och chanser som djuren har här!
Nä nu ska jag lägga mig bredvid min lilla vovve i soffan. Ska bara koka en kopp te till min hallonkaka jag bakade nyss.. Kanske kan Dollan lilla få en bit :)
Min ängel:
