Tankar om skitsnack!
Jag har tänk på det här med att praktisera det man förespråkar. Det är ju skrämmande få som faktiskt gör det. Alla har åsikter om hur man ska agera för att göra rätt i situationer utan att själv ha hamnat i den situationen. Eller så har dom gjort det och agerade inte alls som dom prackar på dej att göra. Varför ens komma med råd som man inte själv är beredd att följa eller som man inte ens vet fungerar? Det är ju ganska korkat om jag får säga det själv, för att inte tala om oansvarigt. Om du ger någon ett råd (och då snackar jag om i seriösa sammanhang) så är man ju delvis ansvarig om det hela går åt skogen, eller? Kanske bara jag som tänker så.
Men råd är ju oftast av godo. Man ger sina vänner råd för att man bryr sig och ofta har man tänk igenom vad man tror skulle fungera och vad som skulle gynna sin vän (om man inte är en lömsk jävel dvs som vill leda folk på fel spår för sin egen vinnings skull, för dom finns också).
Men det jag har grubblat mest på och som känns som en jävla sten i skon, är folk som dömmer och snackar skit. Som inte har gjort något fel att tala om på några veckor och helt plötsligt blivit något slags helgon. Någon som kan kasta ur sig förolämpningar och långa pekfingret mot någon som just i det tillfället kanske inte agerat helt ok. Fan vad det finns många av den sorten. Folk bara snackar en hel massa skit och dömmer och lägger näsan i blöt utan att för en sekund granska sig själv. Men visst, det är ju alltid skönare att granska andra än sig själv. Öppna sin stora trut och kasta ur sig nått skit så man kan känna sig lite bättre själv. "Ja jo jag har ju gjort fel nån gång men har ni hört om henne, vad hon har gjort, vad hon har sagt.. det är mycket värre, kolla på henne, glöm mig och mina synder". Mitt i allt tror jag fan att dom verkligen glömmer sina snedsteg. Jag är inget helgon men jag sitter också på en massa information som hade varit lite obehagligt om det kommit fram, men jag har fått den informationen som en gåva i form av förtroende en gång i tiden. Om jag sagt att det är gömt är det också det. Det kommer inte pratas om. Jag tänker heller inte snacka om saker som inte angår mig igen. Det är bara onödigt för vem är jag att dömma andra. Vad vet jag om deras motiv och anledningar till att dom gör som dom gör? Ingen är perfekt, alla gör fel. Varför ska man spä på det genom att snacka om det eller lägga värderingar i det? Ibland gör människor saker av den enkla anledningen att dom inte tänker sig för. Jag köper det!
Nu låter det som att någon gjort värsta orätten mot mej. Så är det inte. Jag är bara trött på snack. Snack om mig och snack om andra till mig. Jag vill inte höra om saker som inte angår mig och jag vill inte höra folks åsikter baserade på vad dom tror sig veta om mig. Jag har ingen användning för den informationen alls. Jag sover inte bättre av att veta att "Greta" träffar "Agdas" ex eller att "Herker" snodde från jobb osv.. Inte heller känner jag att du är lojal mot mig för att du berätta vad "Stina" sagt om mig eller vad "Inga" tycker om mig egentligen. Om jag inte får ta upp det med dom har jag ingen anledning att ha den faktan. Hur ska det gynna mig förutom att man blir lite ledsen av det?
Nä sen ett bra tag tillbaka, och det kan faktiskt mina vänner intyga, så dömmer jag inte människor. Även om dom gjort helt sjuka saker. Man vet fan aldrig vilka situationer man själv kan hamna i eller av vilken anledning folk gör som dom gör. Jag dömmer inte ens dom som dömmer. Bara onödigt kan jag känna. Lägg av med det och fokusera på ditt eget liv istället. Du kanske upptäcker något om dig själv!
Den utan synd kan kasta den första stenen... Jesus var en smart kille måste jag säga!!
Men råd är ju oftast av godo. Man ger sina vänner råd för att man bryr sig och ofta har man tänk igenom vad man tror skulle fungera och vad som skulle gynna sin vän (om man inte är en lömsk jävel dvs som vill leda folk på fel spår för sin egen vinnings skull, för dom finns också).
Men det jag har grubblat mest på och som känns som en jävla sten i skon, är folk som dömmer och snackar skit. Som inte har gjort något fel att tala om på några veckor och helt plötsligt blivit något slags helgon. Någon som kan kasta ur sig förolämpningar och långa pekfingret mot någon som just i det tillfället kanske inte agerat helt ok. Fan vad det finns många av den sorten. Folk bara snackar en hel massa skit och dömmer och lägger näsan i blöt utan att för en sekund granska sig själv. Men visst, det är ju alltid skönare att granska andra än sig själv. Öppna sin stora trut och kasta ur sig nått skit så man kan känna sig lite bättre själv. "Ja jo jag har ju gjort fel nån gång men har ni hört om henne, vad hon har gjort, vad hon har sagt.. det är mycket värre, kolla på henne, glöm mig och mina synder". Mitt i allt tror jag fan att dom verkligen glömmer sina snedsteg. Jag är inget helgon men jag sitter också på en massa information som hade varit lite obehagligt om det kommit fram, men jag har fått den informationen som en gåva i form av förtroende en gång i tiden. Om jag sagt att det är gömt är det också det. Det kommer inte pratas om. Jag tänker heller inte snacka om saker som inte angår mig igen. Det är bara onödigt för vem är jag att dömma andra. Vad vet jag om deras motiv och anledningar till att dom gör som dom gör? Ingen är perfekt, alla gör fel. Varför ska man spä på det genom att snacka om det eller lägga värderingar i det? Ibland gör människor saker av den enkla anledningen att dom inte tänker sig för. Jag köper det!
Nu låter det som att någon gjort värsta orätten mot mej. Så är det inte. Jag är bara trött på snack. Snack om mig och snack om andra till mig. Jag vill inte höra om saker som inte angår mig och jag vill inte höra folks åsikter baserade på vad dom tror sig veta om mig. Jag har ingen användning för den informationen alls. Jag sover inte bättre av att veta att "Greta" träffar "Agdas" ex eller att "Herker" snodde från jobb osv.. Inte heller känner jag att du är lojal mot mig för att du berätta vad "Stina" sagt om mig eller vad "Inga" tycker om mig egentligen. Om jag inte får ta upp det med dom har jag ingen anledning att ha den faktan. Hur ska det gynna mig förutom att man blir lite ledsen av det?
Nä sen ett bra tag tillbaka, och det kan faktiskt mina vänner intyga, så dömmer jag inte människor. Även om dom gjort helt sjuka saker. Man vet fan aldrig vilka situationer man själv kan hamna i eller av vilken anledning folk gör som dom gör. Jag dömmer inte ens dom som dömmer. Bara onödigt kan jag känna. Lägg av med det och fokusera på ditt eget liv istället. Du kanske upptäcker något om dig själv!
Den utan synd kan kasta den första stenen... Jesus var en smart kille måste jag säga!!
